Snickarjävel

Hej då

2011-07-19T09:23:00.002+02:00

Jag är inte den där nostalgiska typen. Jag är inte heller den där typen av människa som gråter till filmer, kärlekar som tar slut eller till förlängda avsked. Däremot är jag oerhört tunn. På gränsen till skör. Inte alls stark. Inte alls urtypen av en stabil man.

Mer påtagligt blir det inte än när jag pratar med min mamma.

Den där känslan av att mamma går genom eld för en, den har jag liksom aldrig missat. Men när hon, väldigt systematiskt med tårar som glider längs med telefonsladden, säger att det var det här hon hade hoppats på, att det hände utan smärta, då är det svårt att hålla igen. Min mamma hade önskat att hennes mamma skulle falla in i ett stillsamt mörker. Att en liten hjärnblödning skulle få henne att somna, en sån där vacker sömn som bara de nyfödda kan uppleva när de stillsamt går mellan vaket och tyst. Precis så föll min mammas mamma bort, hon pendlade vackert mellan här och där.

Hon hade blivit bjuden på middag, sen var det läggdags. Hon var vaken, sen var hon död.

Det hela var rätt väntat om jag ska vara ärlig. Själva händelsen kom inte som en chock. 95 glada år vill man att alla människor ska få uppleva, åren hade bara satt sina naturliga spår på mormor Anna. Men att höra en mamma som precis förlorat sin egen mamma, försöka ansamla all kraft hon har för att fortfarande vara den strukturerade fasaden, den där makalöst fasta punkten och höra hur den havererar, det var hjärtkrossande långt över något jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Framför allt för att man någon dag, om allt går sin stilla gång, måste vara exakt lika stark för sina egna. Och det tvivlar jag starkt på att jag kan vara.

För som sagt, det sista jag skulle anklaga mig själv för att vara - är urtypen av en man som inte sitter och gråter när han trycker på ett par tangenter.

Precis så enkelt är det

2011-05-26T14:31:00.005+02:00

Livet är trasigt, livet faller ihop, livet faller pladask ihop till en blödande pissoar. Att en känsla av längtan till destruktivitet tagit över kan inte på något sätt sluta gott. Det kan inte på något sätt sluta med någonting positivt. Så enkelt är det.

Men känslan av att bli fullständigt felbehandlad, på gränsen till spottad på, gör att man gärna vill leva upp till den förutsättningen. Känslan av att någon, måhända omedvetet, vill att man kastar sig ut för Grand Canyon - och sen inte riktigt bryr sig när man faktiskt gör det - är en känsla av obehag som får en att förstå roboten Marvin när han säger:
- Smärtan har fått mina dioder att sprängas och jag kan faktiskt inte känna en större likgiltighet till omvärlden, än vad jag gör just nu.

Så enkelt är det. För så gräslig är känslan av att förvandlas från att vara något för någon, till att inte vara ens en person i någon man älskars ögon.

Precis så enkelt är det. Och precis så enkel är det för smärtan att välla över.

Självfallet dyker frågan upp om man känner att det är värt att älska igen. Förmodligen är det inte det. För som sagt, så känner jag en större längtan efter att leva lite destruktivt än att vilja vara något för någon - överhuvudtaget.

Dags att dra igång den här jäveln igen

2011-03-16T16:31:00.005+01:00

Jag har sen jag drev den här bloggen relativt högfrekvent, blivit en aningen mindre cynisk. Jag är inte direkt lika hatisk mot människors dumhet, idioti eller IQ-befriade mentalitet. Men det lockar mig fortfarande.

Jag har själv förstått i större detalj hur dum jag själv är.

Men det existerar fortfarande i mig ett slags allmänt förakt mot mänskligheten. Specifikt mot kolossala genetiska återvändsgränder. Mer om det lite längre ner...

Men först kejsardömet Japan

Tragedin är oändlig. Ni har alla själva sett hur tsunamin dränkt landet. Hur dammar fallit och hur kärnreaktorn kan haverera vid minsta lilla snedsteg. Trots att mycket ändå talar för att den står kvar även nästa dag, kan den falla vilken sekund som helst.

Det japanska folket befinner sig mitt i en melankoli av episka proportioner. Melankoli är sannerligen fel ord - det ger snarare associationer till Sånger från Andra Våningen - ett bättre ord är tomhet.

Varstans de tittar ser de misär. En misär som stirrar dem tillbaka utan att svara, utan att göra ett ljud i från sig eller vinka efter hjälp. Städer har raserats. Byar försvunnit. Och kvar, någonstans, finns det fortfarande hopp.

Men däremot är det uppenbart att mänskligheten fortfarande inte riktigt funnit vägen till hopp.

Det man däremot märker är hur frontallobotomerade vissa människor är. Hur vissa mindre lyckade sociala strukturer skapat individer utan medkänsla. Hur de, utan att blinka, kan hylla katastrofer. Nu vill jag att ni noterar denna kolossala genetiska återvändsgränd - med en DNA-spiral som uppenbart inte kan producera viktiga proteiner.

Sluta dansa överhuvudtaget

2008-09-18T18:13:00.003+02:00

Sarah Palins väg till presidentposten är en rak, kort och nyrenoverad autobahn. John Mccain är en vandrande cancerbomb och vid en ålder på 73 år kommer att bli den äldsta presidenten under den första mandatperioden. Oddsen för att han faller ihop under hans år i "the oval office" är låga, får du fyra gånger pengarna skulle jag råda dig att ta vadet.

Vid ett sådant otrevlig händelse så skulle Palin få posten som ledaren av den fria världen, men ingen människa (möjligtvist med undantag för Bush) kan och kommer att förgrymma den "fria världen" så mycket som Sarah har möjlighet till.

Problemet med henne är mestadels att hon kommer att ta sina religöst grundade extrema åsikter in i den enda supermakten i världen och med all sannolikhet kommer hon göra att Kina går om. Om man har fått för sig att jorden är 6000 år gammal får de vissa implikationer. För det första är man extra mottaglig för externa idiotreferenser om man anser att Jurassic park hände på riktigt!

För det andra blir det läskigt när samma människor som tutat i henne jordens ålder - också håller som allsmäktig sanning att ett gastkramande vätebombskrig i Israel skulle påskynda uppryckande och Jesus återkomst till jorden.

"So long and thanks for all the fish" blir repliken till det liberala samhället som frodas i USA om denna människa blir framröstad till vicepresident. Och det enda de kommer att ha kvar är macaroni and cheese och feta Mcfeast!

Sluta dansa efter deras pipa

2008-09-14T17:57:00.004+02:00

Jag ger fan snart upp. Jag orkar inte längre se det här samhället falla ihop under idoluttagningar, lets dance eller något valfritt program från kanal fem. Det är så underbart patetiskt med alla dessa fördummande medhjälpare till ignorans. Tänk bara på Lets Dance - folk tittar på danspar där hälften av är direkt dåliga eller inte ens kan dansa!

Sarah Palin dansar sin väg mot presidentposten och inte en enda människa verkar varken bry sig eller notera att en kreationist är på väg att sitta på koden till en arsenal av vätebomber designad för att utrota mänskligheten.

Tangentnerven

2008-09-13T20:22:00.001+02:00

Varför kan tankar inte hålla sig till verkligheten där de hör hemma. Varför kan de inte inse att "tänk om" inte existerar förens dessa "om" har hänt. Tankarna leker med det surealistiska i en psykadelisk konfrontation mot saker som aldrig kommer att hända.

Man kommer aldrig sätta sig i en tentasal utan att slå huvudet i bänken i förgrymelse över alla kvällar framför en bartender än under en skrivbordslampa.

Man kan inte komma undan faktumet att kärlek till slut gör ont, även om hjärnan gärna tillåter en att fly undan kärlekens oundvikliga antiklimax. När det man älskar försvinner säger hjärnan i ungefär ett halvår "Varför i helvete gjorde du så!?" och det enda du kan besvara frågan med i verkligheten är att anstränga dig för en återuppståndelse eller en jakt på nästa känslomässiga LSD-trip.

Tankar irar omkring och leker George Bush i huvudet, de kommer mer eller mindre aldrig fram till något, de kommer aldrig fram till vad de egentligen vill och det har utvecklat ett eget liv bakom pannbenet. Jävla synapser. Det ironiska i det hela är att det autonoma nervsystemet är de enda impulserna som ger en indikation om verklighet. Hjärnan kan sen inte processera det hela och skapar ett rus av frånkoppling och till slut blir en svart prick i väggen den enda anknytningen till världen du har kvar.

Pennan vid tentan blir din väg att förmedla irrationaliteten, tangenterna blir min väg att ordna upp i huvudet och tankarna leker vidare med laserskrivaren och ut kommer en makalöst usel novell.

Rök, vin och leenden

2008-09-12T02:16:00.003+02:00

Jag sitter här i min lilla lya, tittar ut över det jag har påbörjat och förmodligen aldrig kommer att avsluta. Jag har inte längre någon säkerhet, ingen trygghet utan bara mig själv att lita på. Jag springer runt i en cirkel med en ungefärlig diameter på ett kvarts liv. Där det förflutna och framtiden spinns samman i en oas av tillflykt. Där gammalt och nytt kan förenas i en sjö av drömmar. Där minnen och visioner kan ges liv i ett hav av förstånd.
Av någon underlig anledning sitter jag själv där i cirkelns mitt och ser rök bolma upp i rummet. Brevid mig står ett glas vin, en hög med foton och en kamera för att låta högen växa. Jag tar mig ett nytt bloss på cigarretten och själper i mig en klunk vin, samtidigt som jag läser "med GI-metoden lever du upp till 20 år längre". Jag tänker två sekunder över detta och tittar ner på mitt marlboropaket - "Rökare dör i förtid". Då slår det mig - hur kan man dö i förtid när tiden tar slut oavsett när du dör?

Sakta men säkert faller denna sanning in. Den börjar snällt och anspråkslöst i mitt huvud - men sprider sig snabbt genom kroppen. Processen går till slut så fort att jag fylls av en svepande lust till liv, gåshud och insikt glider över kroppen och till slut går det upp ett ljus för mig. Jag inser att livet är här, inte då och sannerligen inte sen. Det är nu. Den här sekunden är så intetsägande, ihålig och fullständigt tom - men om man tänker efter, lyssnar och känner - så fylls den med liv.

Sanningen för mig närmare drömmen. Lustigt kan det tyckas - för det borde vara tvärtom. Men när jag inser hur mycket jag lever i nuet, så kan jag inte sluta tänka på känslan den dagen jag bestämmer mig att livet är slut. Jag vet en sak, en enda sak;

Jag vet att en dag kommer jag att befinna mig på en öde ö, mitt ute i söderhavet. Där har jag ankrat min båt som följt mig livet ut. Där har jag ankrat mitt liv till den mjuka sandbotten och med ett njutande leende kommer jag att stirra ut över det stilla havet, som fortsätter sin stilla gång intill jordens ände.
Båten kommer att vara mitt liv, den kommer att symbolisera min födelse, flykt och död. Den kommer att ligga där ankrad till sanden som man inte kan känna, den kommer att lugnt titta ut över den ö mina drömmar har byggt, den kommer att stillsamt ge mig det förstånd jag önskar. Och tro det eller ej, den kommer att vara fullastad med allt vad jag vill ha...

Epistemologi?

2008-09-11T23:36:00.003+02:00

Det är lustigt när man stirrar runt i världen och ser alla människans framsteg och uppfinningar. Exempelvis kaffe. Vem kom på tanken att mala ner en böna, för att sedan hälla varmt vatten på något sätt genom röran av malt kaffe. Vad internet har förvandlats till kändes otroligt otroligt för bara tio år sedan, dock är det här och jag undrar hur fan någon kom fram till att nollor och ettor kan förändra mänsklig interaktion och utbyte av information.

Jag menar, personen som köpte den första faxen var en jävla idiot - vem skulle han skicka papper till? Han tog dock en uppfinning och tog idén, förvandlade den till ett koncept som fungerar än idag. Jorden är rund och det var den innan de tittade på solens skugga, men ifrågasättandet var grunden till kunskapen. Frågan man måste ställa är vad fan man kan fråga sig nu. Jag undrar Winston Dahlström ska ta sig fram genom mitt literära verk, vad undrar du?

Jag är den nya Messias

2008-08-28T22:58:00.005+02:00

Jag är Jesus. Det är jag numera övertygad om. Tanken dök upp runt min sextonde födelsedag, när jag kunde förutse att det jag hade önskat mig inte dök upp bland presenterna. Prioriteringen var ett nytt tv-spel - jag fick istället en stekpanna och en kokbok. Uppenbarligen var jag cynsk och ju äldre jag blir desto mer inser jag min brist på begränsningar. Se bara vad jag kan göra, med hjälp av inspiration från Jesus "Messiah" Christ Senior.

Bota de sjuka - Antibiotika!

Få de lama att gå - Paramobil!

Inte bli bakis på rödvin - För den förutseende resorb, för den sparsamme återställare och för den slösaktiga finns det ingen lösning. Antingen är de för fulla för resorb eller så satsar de stenhårt på bakispizza

Gå på vatten - Walk on ice motherfucker!

Överleva döden - Alvedon

Veta saker innan andra - Wikipedia, Google, New York Times, Reuters och FRA!

Få några fiskar att räcka till hundratals - Sushibar!

Vatten till vin - Jeltsin-vodka med svartvinbärsjuice

Transsubstantiation - Det är fan bara snuskigt!

Det nya kalla kriget

2008-08-27T11:03:00.004+02:00

Jag är ingen konspirationsteoretiker. Även om jag lutar åt att vara cynisk i mitt blickfång av politiker så har jag ingen anledning att tro på en underliggande organisation likt "the Freemasonary of scottland" eller "illuminati". Men det är inte utan en viss rädsla man kan konstatera att det är ett nytt kallt krig på väg. Ett kallare krig med större implikationer än det förra - även om vi inte är där än.

Bush är och kommer att alltid förbli George W Bush. En president i Magnum-anda. En Dick Tracy med tillgång till en viss röd nyckel. Det är inte utan rädsla man läser Mendevevs utalanden samtidigt som Bush lägger locket på för öppen diskussion kring situationen. Mendevev uttryckte enligt the Guardian att han inte är rädd för att nytt kallt krig, att isolering från väst dels inte skulle hålla länge, men också att det inte skulle göra större påverkan på nationen i stort. '

Med tanke på krisen kring Irans anspråk att tillverka atombomber, så vore en seperation från nedrustningsavtalen av ryssarna direkt skrämmande. Då befinner vi oss i en situation där Ryssland kan påverka väst genom att häva sanktionerna mot Iran, och till och med gå så långt att börja levera de ökända "yellowcake".

Samtidigt slänger staterna upp sina missilförsvar i Polen. Samtidigt har Kosovo precis blivit erkänt som en egen stat. Samtidigt har oljepriserna skjutit så högt i höjden att vanliga människor (måhända äntligen) börjar köra mindre. Samtidigt har matpriserna stigit till den grad att människor i ofta ekonomiskt inte allt för tillbakasträvande länder, dör i svält. Samtidigt kommer nu i November USA viktigaste val sen FDR blev omvald. Det blir lite väl många saker som sker samtidigt.

Det är inte utan att vara konspirationsteoretiker man börjar bli rädd för situationen.

Islamofobi

2008-08-26T17:19:00.003+02:00

Att pålägga epitet "Islamofob" på en person som uttrycker frågor, kritik och en samhällsmässig ifrågasättning av muslimsk tro är att själva påskriva sig själv epitet; "Frihetofob".
Själva begreppet islamofobi är i sig så sjukt jävla långt ifrån poängen med diskussionen. Att påskriva "fobi" till åsikter när det gäller människors egna föreställningar och voluntära tankar - ska aldrig få förvandlas till något som liknar det vi idag kallar "homofobi" som bygger på människors skräck för individer som är attraherad likkönad. Dessa bör och skall inte lumpas in i samma kategori. Därför att den ena är ett medvetet val att frånhålla det som talar emot en tro - den andra är inte ett val!

Jag skulle vilja sätta två utropstecken efter den sista meningen för att förtydliga det viktiga i det som menas - men det vore dels grammatiskt inkorrekt och också töntigt. Det ska dessutom inte behövas.

Islamofobi är inte ett begrepp skapat med någon slags rationellt tänk bakom det, det är ett argument ad hominom baserat på att förpassa kritiker av en livsåskådning som bygger på böcker, som inte på något sätt kan integreras in i det fria samhället. Ska de få tro sin tro - sjävklart! Inget snack om saken. Den första paragrafen i den amerikanska konstiutionen (den mest liberala inställningen till regeringsledning i en demokrati) gör en kraftig distinktion mellan religion och samhälle - åt båda hållen. Det köper jag, ingen ska forcera moraliska lagar baserade på religion på mig, och jag ska inte få föringa någons religösa åsikter i den politiska sfären.

Vad som händer med att bli stämplad "islamofob" är att man indirekt blir kallad rasist. Att man attackerar alla människor med ett arabiskt ursprung. Problemet är att de missar essensen av kritiken. Det är endast en kritik av religionen inte araber. Saken är den att många kritiserar religioners inverkan i samhället överhuvudtaget. Kristendomen har genomgått den reformationen för att bli anpassbar till det moderna samhället. Det har inte islam, därav kritiken i den nuvarande debatten!

Inledning

2008-08-24T22:03:00.000+02:00

-Vad i helvete håller du på med din jävla skäggstudssvulst!
- Oj oj oj.
En bil for genom regnet längs med en till synes förkrympt gränd som lämnade mycket att önska i förhållande till trängsel och snårighet. Speciellt i ett avseende när en bil färdas väl över hastighetsgränsen.
- Stanna bilen nu! Den skräckslagne passageraren i taxin skrek för full hals. Skriet studsade på vindrutan och dog ut i bristen på intellektuell mottagare.
- Oj oj oj, fick passageraren tillbaka. Liten tröst var det för honom när han såg fasaderna flackar förbi i ögonvrån.
Han vågade inte röra chauffören. Minsta rörelse ur den kurs de höll skulle garanterat få motorn att framstå som ett dragspel. Han satt förstelnad av panik men inte utan en käft som kunde gå.
- Om du inte stannar bilfan nu, så lovar jag att slänga in dig i ett mentalsjukhus för resten av ditt jävla liv!
- Aj aj aj, fick han till svar.
Den moderna droskan forsade fram genom gatorna innan den svängde in till en gränd och gavlarna förvandlades till gastkramande barriärer och under tiden forsade regnet ner.
Taxichaffisen körde som besatt av gud. ”Lokal rallyförare med GPS som kartläsare och människor som koner” reflekterade mannen till höger om ratten.
Förstelnad intelligens men med ett hjärta som fortsatte slå.
Bilen vek av till vänster i en oväntad rörelse, backspegeln krökte hårt intill bilen och smällen fick dem båda att hoppa till. Bakom styrhjulet verkade bilisten till slut vakna till liv;
- Vad fan håller jag på med? Den mentala dvalan tycktes vara över och med ens blev körningen än sämre och han styrde bilen mer som människa än som gud.
- Bromsa för i helvete!
Man ska aldrig köra full, hög eller besatt. Kom
Bilen förlorade friktionen med asfalten och det fick ekipaget att glida på vattnet som en svävare som fastnat i en orkan. Den gled längs med gatan i en illavarslande riktning.
- Jävlar! Den skäggiga mannen framför ratten skrek ut sin skräck över husväggen som på tok för fort anstormades i vindrutan.
- Aj, aj aj, sade passageraren.

Holgerssons Horoskop

2008-08-18T23:11:00.004+02:00

Ibland beger jag mig ut på en resa utan dess like när jag ger mig in på mänsklighetens mest idiokomiska uppfinning - Astrologi.
Föreställ dig en student full på tentaångest som öppnar någon av våra två underbara kvällstidningar och läser i sitt horoskåp för Jungfrun; "Du står inför en svår prövning, men om du bara tar det lugnt så kommer det att gå vägen".

Tror ni inte personen kommer kasta ut matteboken, sjunga allsång med Timbuk och ställa sig i närmaste bar-kö för en extraordinär verklighetsflykt.

När han sedan sätter sig i tentasalen för att skriva det oerhört lugna provet, kommer han inse att stjärnorna inte påverkar professorer, att planeterna sannerligen inte styr pennan och zodiaken inte har ett jävla dugg med din förmåga att minnas. Jag älskar att läsa horriskpen mest för att astrologi är för astronomi vad alkemi är för kemi.

Astrologi borde studieanspassas - föreställ er än en gång teknologer stenade på djurkretsen - konkurrenssituationen på arbetsmarknanden skulle bli frukansvärt mycket lättare. "Här ska vi bygga en bro när Pluto går ner i vattumannen, för då kan vi minska på den totala stålmängden eftersom vattumännen är som absolut starkast under denna period".
So long and thanks for all the fish, borde Nils Holgersson skrikit när han dumpade gåsen och återigen blev ett rovdjur skapat för att äta upp zoodiaken.

Arg

2008-08-18T22:06:00.001+02:00

Vi lever en fundamentalt missförstådd värld, där människor verkar tro att Valhalla faktiskt finns och tävlar om att slå neråt hårdast. Folk springer runt och förespråkar socialdemokrati ända tills höjd skatt resulterar i ett liv utan Porsche. Under tiden sitter studenter och skriker på CSN samtidigt som i bävar över de framtida arbetsgivaravgifterna.

Man blir fan mörkrädd när kändisar konkurrerar om plats i overkligheten och försöker få oss att tro att de faktiskt kan något, men vem i helvete köper parfym a J.Lo – hon kan ju för fan inte ens skriva musik, så varför skulle hon kunna skriva en komplex kemisk formel. När jag hörde om att hon hade producerat en doft trodde jag helt ärligt att den skulle lukta fittsaft. Det är fan inte konstigt att dagens ungdomar dricker mer än någonsin då en burk öl kostar mindre än en halvliter flaska vatten.

Det ironiska är att vi vanliga personer med mer än tummar som definition av vår art tävlar om vem som har förstått Bruce’ans gamla ”Born to run” bäst – problemet är bara att vi saknar körkort; Men varför köra iväg när du kan fly verkligheten i en barstol.

Hur sjuk har inte den här tillvaron på jorden inte blivit när man kan se en tjej hoppa runt med kryckor med ena foten i gips och den andra i högklackade skor? Tror hon verkligen att män bryr sig så mycket och att hon inte kommer att accepteras av Gynning om hon inte hoppar runt på en halv fot?
Eller värre är det när George W Bush går och proklamerar att amerikanska ungdomar ska hålla på med avhållsamhet för att slippa HIV, men då kan vi lika gärna börja knulla utan könsorgan? Magdalena Graaf på pockettopplistan – sug på den Strindberg. Maggan-fucking-Graaf på topplistan? ”Hon har faktiskt varit med om något hemskt”, vad fan tror du? Gifter man sig med maffian och tror att automatgeväret under sängen är för självförsvar så får man per definition skylla sig själv. Bara för att vi har fått motstående tummar och en hjärna betyder det inte att evolutionen har slutat fungera.

Ilska är till för att förvränga den verklighet som äger rum, men som overklighetskorrespondent måste man ta vara på den och låta den flöda ut genom text. Låt fan inte det som betyder något falla bort och bli ersatt med fetton som försöker dansa och melodier som endast kommer att existera i ungefär två veckor.

The catcher in the bye

2008-08-18T02:45:00.003+02:00

Moraliskt förstärkt av två timmar musik och exellent ölfilosoferande tillsammans med J.D Salinger och det enda man har kommit fram till under dessa timmar är ett solen närmar sig horisonten utan att synas - likaså minnen från förr.

Man kan känna sig stärkt av mången ting och bland dessa är nostalgitripar till ett förflutet förr. Platityder när de är som bäst - och de gör sig som bäst runt småtimmarna. Speciellt när det är "sista natten med jaget" som man kan kalla sista uppesittarkvällen innan semestern går ner för horisonten. Tragikomiskt på något sätt att de man verkligen ser fram emot är att inte vara ledig och ta del av en vardaglig vardag där livet spatserar fram. Där livet ger rutin åt inramningen av känslointryck och ett melankoliskt eftertryck när man inser hur jävla mycket skönare det är att vara ledig.

Inte för att jag tillhör falangen av ultradriftiga människor som bedriver dagarna ändlöst inför nya uppgifter - och dessutom lyckas fullborda sina projekt. Jag förefaller att vara av epitet "Vi tar det imorgon" med en väldigt stark åsyftning mot just "vi".

Jag är jag och vi är vi men någonstans mitt upp i denna missuppfattning har jag förstått att man står för sig själv i en grupp, att gruppen är mindre utan en individ och att världen fortsätter snurra även om man inte går upp med ett leende.

Murphys lagar står nära till hands för att beskriva generellt hela världens jävla befolkning, många drömmar, många förhoppningar men ingen orkar ta till vara på chanserna man får och man sover hellre än man lever. Lustigt egentligen att mardrömmar är något man föraktar, men livs levande "marliv" är något många människor flyttar till.

En underbar semester senare och fem kapitel på John Lennons favoritbok senare slår man huvudet på spiken när man tänder cigarretten och kommer fram till att glöden är rödare efter en månförmörkelse och att livet fortsätter trots att man blir utkastad från en skola - oavsett om den skolan ligger i New York eller i Linköping.

United standing assholes

2008-08-18T00:20:00.004+02:00

Av allt man kan göra kring politik och av allt man kan läsa av kring politiska utspel, så finns det sannerligen få saker som kan få en att garva så mycket som de olika triviala och basala aspekterna kring ett amerikanskt presidentval. Nyligen har en artist vid namn Jackson Brown stämt John Mccain för att ha utnyttjat artistens låt under en reklamfilm och vid vissa konvent. Det ironiska i det hela är inte så mycket att Mccain blev stämd eller att Jackson ens är en uttalad republikan utan vad reklamfilmen attackerar Obama för.

Attackreklamer är ett vanligt fuldrag inom den amerikanska politiken, men grejen är att de ofta inte har en jävla aning om vad de säger. Dessa filmer är så brutalt fulla av bullshit att man ser Gudrun som en pelare av ärlighet och integritet i förhållande till dessa iq-nomader.
Mike Huckabee
Mormonen Mitt Romney
Hillary Clinton

Men som sagt, problemet med denna stämningsansökan är ämnet kring reklamen som Mccain har betalat för. Det inte allt för subtila meddelandet är så horribelt talande för det pantade i vad man kan kalla Ohly-ansk partipolitik att man inte kan annat än lägga sig ned och få en seriös andningsförlamning. DN skriver;

"I reklamfilmen driver John McCain med motståndaren Barack Obama och dennes förslag att USA kan spara bränsle genom att ha rätt lufttryck i däcken."

U.S.A kommer inte att be om ursäkt för de senaste åtta åren, de kommer att fortsätta på sitt utplånande spår och glömma bort vad som finns på andra sidan atlanten och stilla havet, samt förtränga att det faktiskt bor människor i Mexiko och söderut. So long, and thanks for all the fucking fish!

Ayaan Hirsi Ali

2008-08-14T14:43:00.003+02:00

Det finns människor i världen som förtjänar creed och har gjort sig värda beröm. Beröm inte baserat på vad de har upplevt, genomlevt eller försökt undkomma. Däremot förtjänar de en hästtransport full av beröm för modet att tala ut om det - och orsakerna till deras misserabla liv. Ayaan Hirsi Ali är en hjälte för oss som tror på yttrandefriheten, för oss som värdesätter tryckfriheten och för alla vi som säger att man får förolämpa alla människor utan att behöva vara rädd för dödshot.

Ayaan har nu levt 16 år under extremt sannolika dödshot och under merparten av dessa dagar har hon spenderat med två-fyra livvakter och av någon underlig jävla anledning sitter människor och påstår att hon förtjänar det. Att hon skulle på något sätt har gjort det mot sig själv, att hon borde ha reflekterat över sina handlingar innan hon försatte den muslimska världen i kaos och att hon borde fattat själv vad som skulle hända när hon producerade "Submisson part 1".

Vad är Ayaan så kallade brott som gjort henne förtjänt av alla dessa år av hat? Uttryckt förtrycket av kvinnor i islam, apsoterat från sin religion (för vilket straffet är avrättning) och öppet bett om debatt kring ämnet av integration av legitima immigranter in till det västerländska samhället. Hennes mindre hedersamma akt är att ha ljugit för att få tillgång till flyktingsstatus i Holland - något man kan säga blev hennes fall i Europa. Problemet som jag ser det är att vi i EU förlorade vår egen frihetsgudinna när hon flyttade till landet där frihet har blivit en förstelnad järnstruktur utanför New Yorks atlantkust.

Yttrandefriheten är det viktigaste vi besitter som människor och det bör bli sedd som en äganderätt. Yttrandefriheten är vår väg att säga "jag äger min egen röst". Vi har blivit bestulna av dessa sociala röster på tok för många gånger. Theo van Gogh, Salman Rusdie och Ayaan Hirsi Ali för att nämna några. Vilka har vi fått tillbaka? Bert Karlsson, Jens Lapidius och fucking jävla Carola! Way to go.

Snälla Murdoch, följ efter Falwell

2008-08-13T18:08:00.002+02:00

Vad är det som sker med människors vilja till att ta reda på annorlunda perspektiv, läsa undersökningar om hur verkligheten fungerar och speciellt uppdatera sig på var makten tar vägen. Problemet med denna vilja är att den blir förförd av verklighetsfrånvända dumburksprogram.

Själva tanken med att se tjocka b-stjärnor dansa med fem liter smink, tre milligram kläder och max fem fungerande synapser - är essesen av vad man får när man låter medier springa fritt. Dock måste man komma ihåg att vad tv-kanalerna serverar befolkning är väl efterforskat och de ser vad som pågår världen runt i vad för slags program som fungerar.

Det lustiga är förstås att TV4 fick programidén från staterna och det jag finner så horribelt tragikomiskt, är att större del av befolkningen med tillgång till programet, tittar på det här i Sverige än vad de gör i USA. Samma land som valde om världshistoriens näst värsta man till ledare för landet. Samma land där 80-90% av folkmängden är religiösa. Samma land som innehar västvärldens största analfabetiska population med endast två partier som har en vettig chans att komma in i kongressen.

Vi är inte på något sätt smartare, mer intelligenta eller ens mer genomtänkta individer än vad amerikanarna är. Vi, eller låt mig säga "dom" som bor i Sverige besitter en total illvilja till att läsa nyheter, gå igenom internationell press eller ens slå på Aktuellt - men Aktuellt kräver dels att du använder dina hjärnceller och tyvärr sänds public-service-programet samtidigt som "Extrem home makeover" eller psedo-psykologernas furste "Dr. Phil". Jag undrar om Dr. Phil någon gång, för en jävla gångs skull kan ta upp hur fördummande hans eget program är, och lägga fram (för första gången någonsin) vetenskapligt underlag för denna hypotes.

Kan man få tillåtelse att slå en mental hårddisk i huvudet på människor som sitter och läser Blondinbella eller spenderar fem timmar framför Facebook. Fyll den hårddisken med wikipedia, ted.com och alla samlade föreläsningar från The teaching company! Tänk vad som skulle ske med den måttligt reflekterande svensken om vi bytte ut Idol med dokumentärer som den här; "Orwell rolls in his grave".

FRA

2008-08-12T16:34:00.001+02:00

"In a time of universial deceit, telling the truth is a revolutionary act" - George Orwell.

Jag kan inte under några som helst omständigheter förstå varför de liberala i riksdagen inte kan förklara varför de förde fram FRA efter att ha varit så emot den så pass länge. Samtidigt sitter svenskar och begrundar hur det kommer sig att denna lag blev framröstad. Det otroligt olustiga i denna situation som Sverige befinner sig i förtillfället är det faktum att 32 procent är för lagen! De är villiga att bli avlyssnade, de är villiga att få sina mail lästa och vill helt ärligt bli under övervakning tillräckligt mycket för absolut ingenting!

Vad de än förväntar sig att få ut ur att läsa vanliga människors mail kan inte vara mer än att faktiskt läsa in vad vanliga människor gör i sina liv. "Terrorister" sitter garanterat bakom krypterade mail-servrar och har mer än säkert funnit vägar att undvika avlyssning. Dessutom, varför i helvete skulle de attackera Sverige? Kanske för att spränga bort alla våra skalliga statsministrar vi haft? Kanske vill de spränga av världshistoriens största politikertårta i ansiktet på alla riksdagsmän. Mona Sahlin dränkt i Schwarzwaldtårta.

Det känns som att Orwells välberömda citat blir mer och mer applicerbart på vår tids politiker. Det bör finnas en större anledning till FRA än vad de presenterar. Jag menar inte på någon konspirationteori - däremot hävdar jag att Bush har ett finger med i det här spelet. Om inte Bush så åtminstone Cheney.

Konspirationsterapier

2008-08-12T15:42:00.005+02:00

Falska förhoppningar förvränger människors perspektiv av verkligheten för att aklimatisera dem till det vidriga som förmodligen kommer att ske, vare sig det är att dö eller att förvandla en tragedi till ett mirakel.
Problemet är att vad du än gör av ditt liv, så kommer det garanterat att någon dag sluta med att du önskar att det inte tar slut. Trots det kommer det med 110 procents säkerhet att gå till ända. Om det vore möjligt att klara sig förbi det totala mörkret, skulle inte försäkringsbolagen vägra utbetalningar på sina livsförsäkringar? Vad jag vet verkar de inte bedriva några undersökningar eller efterforskningar kring risken att överleva sin egen död.

Dock, finns det ett groteskt stort antal organisationer, företag och new-age bullshit att välja mellan för att motverka olika faktum i naturen. Kiropraktik, reflexologi, kristalterapi och listan fortsätter i all oändlighet. Av någon anledning verkar det inte vara någon som bara skriker ut, "Vad fan sysslar ni med" men när ni läser om den fantastiska (enligt teraputerna) terapimetod så kommer ni förmodligen att antingen garva ihjäl er eller bli livrädda - auriculoterapi. Kort och gott är auriculoterapi akupunktur i öronen! Man stoppar en nål i örat! Det är så uppenbart bullshit och all form av reklam för en sådan terapi är fanatisk propaganda för ignorans.

Falsk förhoppning leder till högre hopp och hoppet från toppen till botten blir högre - och enligt fysisk mekanik ökar den kinetiska energin ju högre grundläggande lägesenergi en kropp äger. Pladask dör all form av emotionell energi för att bekämpa cancer genom cellgifter och den mentala styrkan för att uthärda långa rehabiliteringsprocesser för allvarliga sjukdomar går rätt upp i rök.

Glöm inte bort att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, dessa trotjänare för dumheten drar in massiva rikedomar på dessa "mediciner". Samtidigt ligger en medelålderskvinna på sjukhusbädden med irreversibel leukemi på grund av att hon svalt PR-mantrat med hull och hår, undvikit behandlingar som bekämpar sjukdomen och istället riktat in sig på att rensa ut symptomen. Doris Ankarberg bör fan i mig bli åtalad för dråp!

Fallna Fatalister

2008-08-10T23:16:00.003+02:00

En fatalistisk inställning till livet är ett synsätt baserat på att du inte kan påverka utgången av ditt liv. "Inshalla" är praktexemplet på ett statement som dryper av ödetro "jag-kommer-inte-undan-guds-grepp". Fatalism tar bort motivation till förändring och lägger allt som händer och ditt eget öde i händerna på en gubbe som lever ovan molnen samtidigt som är överallt och har koll på allas tankar och är fullständigt allsmäktig - men han har gett er fri vilja. Lustigt att den fria viljan bara sträcker sig så långt att man ska lägga sig ner på knä och be fem gånger per dag.

Fatalisterna (inte att förvirras med fascister som begår en annan slags mental våldtäkt) har problem med att förändra sin livssituation på grund av det faktum att de anser sin fattigdom vara guds prövning för din tro. Att stiga upp ur smutsen är en synd - för man måste trots allt eftersträva något någon annan har och det är ju trots allt avundsjuka.

Det svåra och samtidigt det "lätta" med att eradikera den mer eller mindre unversiella fatalismen inom många grenar av religion och mest noterbart inom islam är att det kräver i mångt och mycket utbildning. Men med utbildning blir man av med analfabetism, och med utbildning kommer ett krav på fler böcker än en.

Fatalismen får en motvikt när man översätter fler böcker, fler unviersitet inriktade mot ett öppet forum och en ABC-planch uppsatt i barnkammaren. För att krossa fatalisterna ska vi inte bomba sönder öknen utan låta clusterbomba sprängas med Weinberg, Dylan och Carl Sagan. Helevete, Magdalena Graafs bok skulle vara sjukt givande att läsa under burkan.

The horror, the horror

2008-08-09T14:30:00.003+02:00

Det amerikanska presidentvalet kommande November är förmodligen det viktigaste amerikanska omröstningen sedan Roosevelts vinst över Willkie - befolkningen var ovetandes av betydelsen pre Pearl Harbor, men angelägenheten blev glasklar när USA gick in i kriget. I November har USA chansen att be om ursäkt för de åtta år de har utsatt världen för, i november kommer USA få alla blickar på sig från hela jordens samlade medier och tittare, i november kommer världens rikaste land ge det största "fuck you" i världshistorien. Mccain kommer att vinna.

Det här valet står enligt många inte mellan det republikanska och demokratiska partiet - utan hur DNP ska lyckas att förlora efter dessa åtta år av systematiska våldtäckter mot frihetens grundläggande konstitution.

Michael Moore skriver på the guardian hur denna förlust kommer att ske, och många av hans profetior infrias var än Barack Obamas kampanj tar honom. Börja borra sönder västkusten, bomba afganistan förbi medeltiden och in i förhistorien och ödelägga många individers liv genom att inte tillåta homosexuella äktenskap. Samtidigt som han säljer sig själv menar Moore att "the high" road Barack tar kommer att tilldela "the straight talk express" alla soundbites de behöver för att bevisa Mccains unversiella attraktion - något som människor med hjärna inser bara är en extensive förlängning av dessa helvetiska 7 och ½ år.

"...Beginning with their [det demokratiska partiet] stunning inability to defeat the most detested politician in American history, Richard Nixon, and continuing through their stunning inability to defeat the most detested politician in the world, George II."

Världen har inte råd med George Mccain Bush den tredje. Världen går under med USA's minskande integritet, och här kommer vi att stå med gapande munnar när en 73 årig mytoman svär den presidentiska eden för att bli utropad till den 44'e ledaren av den fria världen - och fri kommer den aldrig mer att bli!

De stora frågorna

2008-08-09T00:41:00.002+02:00

I det stora hela är det allmänt accepterat att det finns en hel del olika "frågor" och bland några av dessa uppstår inte allt för många djupa diskussioner, hur många tre timmars diskussioner har ni haft med människor kring vädret? Har frågan "Vad är klockan?" något specifikt värde i sig överhuvudtaget? Förmodligen blir den frågan degraderad till något av en vardagsfråga, eller än värre, en fråga som bara dyker upp och en fråga man utan att tveka ställer till en främling?

Problemet med att delge olika frågor vissa prioriteringar är att man många gånger missar essensen av det svåra med även de lätta frågorna. Att ställa en fråga kring vädret till en person utan någon kunskap om meteorologi - är som att fråga en bilmekaniker hur fan man får Vista att sluta ta upp allt RAM-minne.

De djupa frågorna faller in i samma kategori. Vardagsfilosofi är bland det värsta jag vet, speciellt när dessa diskussioner bedrivs av människor som inte har en enda jävla aning om vad filosofi innebär. Kärleken till vetenskapen är en vetenskaplig genre som numera är delad in ett par grundläggande uppdelningar - vetenskapsfilosofi och moralfilosofi (eller etik). Frågan "Vad är klockan" blir allt för ofta inkörsporten till dessa bullshitdebatter. "Vad är klockan?" besvaras med "Vad är tid?". "Tid är något människan har uppfunnit" skricker någon ut, "det existerar inte egentligen" avslutar samma människa. Jag har en tendens att stirra på dessa människor och ibland ta mig modet att fråga; "Hur fan vet du det?" Ditt antagande kan vara sant, men slutsatsen låter som kvasivetenskap och något som endast deillusionerade individer drar till med.

Finns det sålunda djupa frågor? Absolut inte. Alla frågor härstammar från samma nyfikenhet som driver oss till google, wikipedia eller ölflaskan. Ölflaskan hjälper oss att ställa frågorna, besvara dem och dagen efter totalt glömt bort våra intellektuella övertramp. Skål!

Där Sovjet dog tog USA över

2008-08-06T22:31:00.004+02:00

Då var det bestämt, domen mot Bin Ladens förare kom idag ur den militärtribunal uppsatt av den amerikanska armen utan för Guatanamobasen på Kuba. Föga oväntat blev den försvarande förklarad skyldig. Föga oväntat är inte det faktum att domstolen har använt sig av hörsägen som bevismaterial, att beläggen för att Salim Hamdan begått brottet var spetsade och man är för fan inte förvånad att Mccain går ut med följande uttalande.

"The fact that the jury did not find Hamdan guilty of all of the charges brought against him demonstrates that the jury weighed the evidence carefully"

Problemet för juryn var att först få ett beslut ovanifrån vad de kunde fälla den misstänkte för. Många juridiska överläggningar har fått äga rum och till slut kom de politiskt lagda advokaterna fram till att "enemy combatants" kan begår mord om de dödar någon i krig. Med andra ord står de utan för "the law of war". Det gör dem enligt Genevekonventionen också, men där i står det att de måste antingen släppas efter kriget eller omeddelbart bli satta framför en opartisk domstol för att avgöra huruvida deras krigshandlingar kan förklaras brottsliga.

Några av människorna fängslade på Guantanamo har suttit där sen hösten 2001! Sju år av total ovetenskap över deras framtid, fullständigt bortsprängda vad det gäller kontakter med världen utan för, och dessutom numera vedertaget och bevisat - utsatta för fucking jävla tortyr!

Förenta staterna av Amerika har tagit över den kommunistiska tankebanan kring prolitärets diktatur och byt ut det med mot en dystopi samma klingande anda - Överhetens despotism. Frihet är ett ord för folket som stals och förvandlades till en förkortning för telefonavlyssning. Rättvisa försvann och blev ersatt med berättigade förhör. Där världsamfundet och kolonialismen gick under föddes USA. Där USA blev massakerat återvände det forna Sovjet.

The Guardian
The New York Times

Reformationen Y2K

2008-08-05T00:54:00.005+02:00

Den katolska kyrkan är inte ensam längre med att stå för den övergivna mänsklig hjärnans totalt utblottade ignorans. Den anglosaxiska kyrkan har genomgått en nutida reformation där förgreningen uppstod när man i den såkallade liberala sätet för religiösa beteenden - förenade två präster inför gud. Två präster får nu i en modern version av samfundet knulla järnet, och en hel drös av pastorer och andra självproklamerad kamrater av en övernaturlig jultomte anser att det är omoraliskt.

Det lustiga är ingen från Vatikanen höjer en enda jävla röst inför uppbrytningen - de vet själva vad ett förtryck av sina sexulla begär gör mot pojkarna som springer runt altaret. Problemet med dessa konservativa organisationer och uttryckligen homofobiska instutitioner är att de fortsätter att behålla respekten i den allmäna debatten. Bara bland organiserad religioner kan man finna denna banala känsla av hörsamhet i diskussionen bara baserad på historia. Av en inte allt för oväntad andledning bjuds aldrig Scientologer in till att diskutera huruvida män ska få knulla män eller kvinnor få knulla kvinnor? Tom Cruise och Travolta skulle kanske kunna bidra spaltmeter till snacket, men nog fan skulle man inte lyssna ett jävla skit på argument baserad på böcker om utomjordningar? På exakt samma sätt ska vi inte fortsätta tillåta kyrkor diktera sina åsikter utifrån en bok som blivit reviderad endast en gång och det var när den skapades!

2000 år av totalt missvisande information berättigar aldrig till att ha något att tillföra - däremot hjälper de allmänheten att få upp huvudet för deras förehavanden. Och glöm inte att mannen som sitter på toppen av religiösa världen, utalat närmast gud av alla människor på jorden, en gång i tiden var med i Hitler Jugend och var den största förespråkaren av att sopa undan bevisen för massvåldtäkter av oskyldiga alterpojkar.

När ska folk som har fått för sig att det är mer okej att tro på en jultomte i skyn men att man är galen för att tro på en jultomte som bor vid nordpolen? Kan någon ge dessa människor en bok med andra titlar än "Gamla" och "Nya".

"Why has this happened? Why hasn't a tougher liberal Anglicanism emerged that says that the truth of liberalism must not be sacrificed to "unity"? If Christian unity is so important (it would say), then surely the break with Rome was a mistake – surely Anglicans should repent of it right now. Isn't this version of Christianity one that tries to incorporate liberal principles? Why is such liberal Christian rhetoric more or less absent among Anglican clergy?"
(http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2008/aug/04/anglicanism.religion1)

En förändring mot det gamla

2008-08-04T23:03:00.003+02:00

Obamas känslomässiga erövring av världen tenderar att mer och mer övergå till en känsla av något nytt - snarare än något givande. Många år har nu passerat med en ledare för den fria världen som värdesatte en konstitutionell paragraf gällande defintionen av ett äktenskap istället för att engagera sig i att reparera världens äldsta civiliserade region. Dock har jag fått en känsla av att Obama kan lyfta sig över denna man, endast genom att utåt ge av ett sken av intelligens. Däremot har han förflyttat sig över luften och plattlandat precis vid sidan av den enda amerikanska klassiska politiska policyn - sellout!

Att tappa sin grundläggande ståndpunkt kring det största problemet för USA's påstådda demokrati är att sälja sig själv.

Att officiellt dementera sin viktigaste utriktespolitiska position är att säg ett stårt fett jävla "fuck you".

Obamas "change" är endast de fakto att han målar upp sig som en man med en hjärna - våldtäckten av världen kommer att fortsätta på samma utplånande stig. Däremot står jag fortfarande fast vid att Barack kommer att göra världen och USA en betydligt mindre björntjänst än vad John Mccain. "Olika grader i helvetet" kan man kalla det, men snarare "olika grader i klimatet" är ett bättre uttryck.

Björn Ehrnberg

Det komfortabla brusets oljud

2007-11-19T01:56:00.000+01:00

Tillsammans med en kopp kaffe och ett paket cigarretter springer en förlorad själ runt och funderar över hur han ska förvandla sin patetiska vardag till en historia kring ölflaskor och utmynnande gräsrötter. Jag är det ultimata epitetet för en förvanskad känslokaraktär när jag får för mig att människor kommer att lägga märke till mina slängda glas och koppar som förgyller väggar. Ingen bryr sig, sannerligen ingen.
När jag inte ens kan få de personer som faktiskt bör bry sig läsa det jag skriver, varför bör då de som läser skiten i grund och botten ens lägga till en känsla. Jag blir inte förvånad om er känsla över det jag skriver är ett slags vardagsmedlidande, och missförstå mig rätt - jag skulle antagligen känna precis detsamma.

Problemet för mig ter sig att vara en tankegång baserad på en outgrundlig förkastelse kring mina närmaste människors förunderliga likgiltighet till mitt medium. Jag säger att jag mår dåligt, dock uppskattar jag det skrivna ordets karaktär och förmedlande förmåga men samtidigt blir jag inte läst av dem jag skriver för. Hur ska man tolka det som en objektivt tänkande individ? Jag antar någonstans att jag kan ponera två svar, det ena är att jag inte förmedlar hur pass illa jag mår, det andra är att jag inte är tillräckligt bra på att sälja min själ. I vårt ultra elitistiska estetiska samhälle måste man antingen vara fullkomligt värdelös på att skriva, eller leka Goethe a'la Birro.

Hade mitt namn varit Karin Boye eller Dylan Thomas hade de mina tagit mina ord för verklighet och säkerligen satt sig in i dem. Klyschigt kan tyckas, men nog fan är bolljäveln rund. Ironiskt kan tyckas när personen som håller i radions enda tröstkanal springer runt som en förlorad själ och förutsätter att människor tar hand om sorg på samma sätt - men för fan - bollen är inte rund.

Jag undrar om Jesus bajsade

2007-11-08T04:07:00.000+01:00

I mångt och mycket går mitt liv för tillfället ut på att reflektera över saker jag finner viktiga. Dessa tankar verkar härstamma från ett slags rationellt överläggande kring hur världen fungerar, och just nu är jag inne på riktigt spekulativa frågor.

Just nu funderar jag över det liv Jesus levde vid sidan av det som inte beskrivs i det nya testamentet. För är det bara jag som har funderat över hur fan Josef förklarade för Jesus hur barn blir till?

"Jag trodde jag visste innan din morsa födde dig. Men nu har jag fan ingen aning längre."

En annan fundamental fråga för mig är att om Gud skapade sig själv som människa genom Jesus kropp - vore han inte exakt lika kåt som vi andra? Varför hävdar då det nya testamentet att han var en renodlad oskuld som inte bedrev några sexuella handlingar? Om Jesus verkligen var en människa, så skulle man fan kunna se hans korsfästelse som ett självmord, och i den bemärkelsen mer som ett befriande än en uppoffring.

För den delen, varför ser folk det som ett offer? Fan, snubben var gud och borde väl i så fall inte vara orolig var han hamnar, eller vad han än utsätts för. Om jag visste att jag skulle komma till en plats där allt var perfekt utifrån mina preferenser, så skulle jag lätt kunna acceptera tortyr för någon dag.

Ett annat problem någon gärna får förklara för mig är hur man kan se Jesus svar på Judas fråga angående förlåtelse. Vad gör mer ont än ett likgiltigt godkännande av en ursäkt? Pröva på er respektive när ni har gjort bort er. Man får fan hellre en ren jävla utskällning än ett svagt, intetsägande och extremt svårtolkat "okej". Det är ren smärta.

Om Jesus hade kommit till "liv" idag, skulle han ha svårt att få folk att tro på honom. Dessutom kan jag garantera att han hade krävt royalties. Jag vågar även påstå att han skulle åtala Matteus, Markus, Lukas och Johannes för förtal.

Den stora frågan är dock om inte Jesus fick för sig att han var Guds son efter första gången han hade givit en tjej oralsex.

Björn Ehrnberg

Dekadenta harmoniska tomtar utanför loftet

2007-11-08T00:47:00.001+01:00

(Ett svar på Simon Borgströms "Tomtar på loftet")

Vi tillhör inte den cyniska generationen. Att vi tror att vi gör detta är bara ytterligare något som förstärker min tes: Vi tillhör på sin höjd den glad-cyniska generationen.

För visst är det sant att vi tog den ironiska generationen på allvar. Generation X som inte visste vad de ville, skulle eller kunde göra. Tätt följda av generation Y som ville, skulle och kunde (eller trodde sig kunna) göra allt.

Vi är generationen som ska göra allt, inte för att vi vill eller för att vi kan, utan för att vi inte vet vad vi vill. Se bara till att det aldrig förr har producerats så många esteter (samtidigt som de som lyckas kritiseras för att deras produkter massproduceras).

Vi är inte omoraliska, vi är villrådiga. Att vi alltid vill ha något bättre må vara sant, men detta beror inte på ett konstant sökande efter något riktigt, utan på att vi inte vet vad vi söker efter. Vi begär inte nödvändigtvis mer av materiella ting. Men det vi begär är en ny möjlighet, en extra chans eller ett tillfälle att visa vad vi går för. Det enda som skulle kunna göra oss cyniska är att beröva oss detta tillfälle. Och kanske är det därför vi ser oss som den cyniska generationen, vi tycker att tillfällen är något som bör delas ut efter en allmännyttig fördelningsprincip, att alla faktiskt får 15 minuter av kändisskap. Och skulle vi bara få dessa 15 minuter så skulle vi göra det så jävla bra att vi skulle få 30 minuter till.

Det som gör att vi kan se på oss själva som en cynisk generation i dess humoristiska mening är att vi tittar på fjortonåriga poppojkar som säger att ”Det har aldrig funnits någon riktigt kommunism”, eller blonda fjortisar som tror att livet ska vara som i sex and the city. Vi ser ner på dessa och kallar dem en naiv generation. Naiv för att dom inte ser sanningen: Att de med största sannolikhet inte kommer leda revolutionen (och på grund av deras pappas reklambyrå kommer hamna i första massgraven), eller att deras mest glamorösa stund i livet kommer vara när chefen för ICA-butiken ber om en avsugning på firmafesten.

Men denna tro på oss själva som bättre är bara ytterligare en uppställning av en ”Vi-mot-dom”-princip.

Men vem är det som är naiv i frågan? De ledsna optimisterna eller de glada pessimisterna?

Rasmus Borgström

Sagan om de förlorade buteljerna (del 2)

2007-11-07T13:05:00.000+01:00

Sockersöta Chill Out tillsammans med slemmiga och ljumna Sofiero vaknade upp efter den extrema terroristattacken och undrade vad fan som hade hänt? De tittade runt på det inferno av en sprängd Sambuka som fattat eld när neonlamporna expolderat av den enorma C-ton som skapades när Ölkaggen gav upp.
Till platsen kallades polis och ambulanser som för kvällen var från distriktet "Norrlands Guld - Alkoholfri".
- Tack gode gud att de är alkoholfria, sa Sofiero. Samtidigt kravlade han sig upp och försökte ta sig fram till Chill Out.
- Hur mår du gumman?
- Det é chill. Svarade hon med glimten i ögat.
"Typiskt, hon är fortfarande berusad", tänkte Sofiero.

Till slut kom konstapel Norrland med en Göteborgs rapé under kapsylen och frågade hur det var med dem? Efter många om och men tillsammans med ambulanspersonalen lyckades de enda överlevande från den horribla attacken att evakueras. De transporterades bort mot Pripps Blå's bryggeri där deras livskraft skulle fyllas på och deras kroppar lappas ihop med nya etiketter.

Två månader senare spatserade Sofiero nedför Sveavägen och begrundade sin traumatiska upplevelse. Han var fast besluten på att komma till rätta med vad som hände och vem som utförde detta horribla dåd. Polisen stod som vanligt bara brevid och undrade hur fan de skulle bli av med alla Hembrända på gatorna. Moet'erna i regeringen hade förpestat den auktoritära falangen av maktutövandet och tillfångatagit deras respekt för meddryckeheten. Där stod den ljumna konstanta tvåan och reflekterade över hur fan han skulle gå tillväga. Det enda han visste var att det var ölkaggen som utfört dådet - frågan var bara varför?

Han tog därför Tandkrämstuben bort till Medbourbontorget för att leta upp den ökände privatdetektiven Bong - Ale Bong.

Fortsättning följer. Björn Ehrnberg

Sagan om de förlorade buteljerna (del 1)

2007-11-06T14:03:00.000+01:00

Herr Bourbon och fröken Malibu var på väg ut på en date där de hade bestämt sig för att slå Guinness rekord i antal stupande supershots. De promenerar till den klassiska puben StureHoff som ligger vid Carlsberget. När Malibu och Bourbon slår sig ner och beställer sina första glas öl, kommer Jack Daniels och Turkisk pepparshot in med en förbannad min. I själva verket vill dem bli kallade JD och Turk och det var just därför de var så ursinnig. De sprang fram till det dateande paret och hällde ut etanolvätskorna över deras knän samtidigt som de skrek "Era jävla alkoholmissbrukare!". Sen gjorde de en high-one och det klingade ut genom hela baren.

Det klingade så pass högt att hälften av gästerna gick bort likt offer till en sprängd ölkagge med vassa kapsyler i. Alla Heinieken rann ut i sanden och Staropraomens farsa kraschade i trappen. De enda som överlevde var sockersöta Chill Out och den ständiga tvåan Sofiero.

Fortsättning följer på denna historia och i nästa avsnitt får ni reda på vad som verkligen hände när JD och Turk lekte människor trots att de var flaskor.

Björn Ehrnberg

Apocalypse later

2007-11-06T12:21:00.000+01:00

Är det bara jag eller är det inte jävligt kul att gå runt och fundera över hur det skulle vara att vara Jesus?

Jag menar, det är rätt lätt att bevisa hur man är en självutnämnd son till en gud. Ta bara en promenad ut på en frusen sjö och skrik Halelujah, du går nu på vatten! Sen bjuder du ut dina tolv vänner på pimpling och istället för att faktiskt fiska ger du dem bara micrade fiskgratänger. När ditt party ropar efter vin så är det enda du behöver göra är att punktera aortan och börja kröka järnet på ditt blod som lustigt nog har förvandlats till vin. Mitt i fyllan ringer självklart flickvännen och frågar vad fan du håller på med, då slänger du mobilen till polaren som självklart har smeknamnet Judie. Han förklarar hur jävla full du är och hur du har snott hennes tofflor. När du sen dissar honom för sitt förräderi, säger du; "Talk to the Gloria, because this God is on resurrection".

Morgonen efter vaknar du upp och känner dig korsfäst med en spik rakt in i hjärnan. Utanför väntar dina kära vänner och undrar var i helvete du tog vägen. Tre dagar senare när du har besegrat djävulen även kallad "din flickvän" kommer du ut och bemöter en kastratkör som sjunger "Nu tändas tusen juleljus".

När du tagit åt dig av alla lyckönskningar ber du Peter att sprida festens sammanfattning på facebook och befaller honom att skapa ett invent som heter "Apocalypsen" om tre tusen år. Efter fem alvedon till sätter du dig i bilen och skapar den mest underliga helgen någonsin när du lägger i ettan och kör i väg mot Stockholm. Halelujah!

Björn Ehrnberg

Tomtar på loftet

2007-11-05T21:17:00.001+01:00

Religion i sin rena, essentiella eller specifika form är inte avskyvärt. Det må vara onödigt, barnsligt eller i värsta fall farligt, men det kan en snickers också vara om du är allergisk eller har bra smak. Vad som däremot kan vara en vidrig företeelse, är människor och mänskligt beteende.

Ser man till essensen av en religion ser vi kanske indoktrinering, men kanske också ett gemensamt mål för de som tillhör denna kultur. självklart är indoktrineringen inte enbart detta mål, och vem säger att detta mål är realistiskt eller ens önskvärt för de allra flesta, men det ger en gemenskap. Och här kommer den mänskliga faktorn in. För att vi ska kunna känna en gemenskap så måste vi nästan alltid ha någon som skiljer sig från oss. vi måste ha ett "dom" för att vi ska bli ett "vi". detta är själva problematiken i alla ideologier, avsaknad från ett gemensamt "oss", alltid ett "vi och dom". problemet är inte att vissa personer aldrig slutar tro på tomten, problemet är att dessa personer vill distansiera sig från de som inte gör det.

Nå, hur omoget det än må vara att tro på tomten, finns det de som drar det lite för långt. För dem räcker det inte med att det är ett "vi" mot ett "dom", dom vill bli ett större "vi". De bedriver den verksamhet som i sin själva natur måste ha kommit från den nionde nivån av Dantes Inferno, det vill säga mission. Detta är den mest avskyvärda delen av religion. Att inte få nog av att själv tro på troll och tomtar, utan att andra ska göra det. Det är lite som att skriva din mammas önskelista för att sedan tvinga henne att bli glad när hon får en törnkrona?

Och mission bör hånas. Precis som fundamentalism, kreationism och religösa ledare som tror sig föra Guds talan. Det starkaste beviset mot Guds allsmäktighet är att han inte ger påven en bitchslap och säger "det sa jag inte alls det!".

Men jag måste ändå poängtera, att håna de extrema formerna av någonting som är eller kan bli absurt, är faktiskt roligt. Att däremot ge sig på en individs tro är inte konstruktivt (det kan vara roligt om personen ifråga börjar gråta men inte annars). Jag har inga problem med att några enstaka av mina vänner tror på att Gud befruktade en oskuld, födde sig själv och sedan återvände till sitt ursprung (?) eller att min lärare har offrat till alver vid en flod i en skog (och ja, det har hänt).

Folk får tro vad de vill, så länge de inte vill att jag ska bli en del av ”oss”.

Simon Borgström

Demokratisk despot

2007-11-05T19:44:00.000+01:00

Med två vita hörlurar i öronen har jag precis tagit en promenad och funderat över en existensialistisk fråga kring vårt samhälle i allmänhet och vår generation i synnerhet. Inte så mycket vår generation nödvändigtvist men människor med en tankeprocess som tenderar åt att fungera, men vi saknar en ledare eller en symbolisk förespråkare. Jag namedroppa ett gäng starka individer i mitt tidigare inlägg men ingen av dem står rakt och klart som en förespråkare för mina åsikter och känslor.

Jag önskar mig en tvåtusentalets Zack de la Rocha i debatten. Vi bloggar kan möjligtvis skapa en diskurs mot frågor som bekymrar oss, men inte mobalisera folket. Jag är frukansvärt förbannad över vissa grejer men det finns ingen jag kan luta mig mot som kan kanalisera den ilskan.
Det enda jag finner när jag går runt med mina vita hörlurar är kyrkor och människor som bekräftar min bitterhet genom att existera och lufta sina fördömmanden. Det känns som att jag inte hittar något sätt att hantera mina åsikter annat än att gå runt med dem i huvudet utan att få fram dem eller ens kunna få ut dem i den politiska diskussionen.

Hoppas att ni finner bloggen givande, om inte annat underhållande. Och det jag egentligen ville få fram med inlägget är att jag gärna publicera era tankar här, det är bara att skicka mig en krönika och ni får upp den direkt - oavsett vad ni säger.

Mänsklig lathund

2007-11-05T14:32:00.000+01:00

Förtryck av människor är vidrigare än själva ursäkten för dessa handlingar. Jag skrev tidigare att religioner är fundamentet av mänsklig ondska men i grund och botten är detta lite som att påstå att ändamålen helgar medlen - bara flippfloppad. Medlen är i detta fall folkmorden i Dafur - utövade i religionens namn, men det vidriga är faktiskt att dem utförs, inte varför. Problemet som jag ser det är att vi verkar ha tagit åt oss av faktumet att den mest universiella mänskliga egenskapen är lathet.

För om ni är ärliga mot er själva, utan att behöva bekänna det – skulle ni ärligt talat stå upp för de svarta om ni växte upp i sydstaterna? Skulle ni ärligt stå upp för judarna och romerna om ni bodde i tyskland under det årtiondet? Skulle ni kräva pascifistiskt rationellt tänkande om ni bodde i Palestina? Skulle ni fortfarande vara emot krig om ni var utfattiga och det enda som stod emot rikedom och kunskap var att låta ett automatgevär hänga över axeln?

Antingen är ni patetiska som påstår att ni faktiskt med en revlover mot huvudet inte skulle säga att någon människa med annan hudfärg förtjänar att dö tidigare. Eller så är ni exakt lika patetiska som jag – dvs att jag tänker att jag kan göra större effekt om jag levde och kämpade emot orättvisor genom ord och text.
Jag är dock övertygad om att jag kan namedroppa några som faktiskt skulle ställa sig upp med sin knytnäve sluten och skrika ut det vidriga mot orättvisorna. de Beauvoir, Guevara, Jesus, Dylan, Lennon, de la Rocha, Hendrix, Waits, Elton, Morrison, Daltrey, Epicurus, Platon, Obama, Clinton, Marx, Kahlo, Trotskij, Williams, Zapata, Sheehan, Chomsky. Snälla fortsätt min namedropping bland kommentarerna och addera er själva om ni känner att ni skulle stå upp. Jag önskar att jag kunde skriva upp mig själv på listan men en flaska vin och ett paket cigarretter är på tok för gott och stimulerar min skapande nerv så pass mycket att jag kanske kan rädda någon i alla fall.

Björn Ehrnberg

Mentalgraffiti utanför PK-instans.

2007-11-04T16:56:00.000+01:00

Kontrovers ligger i min natur som skapande och självtänkande människa. Därmed detta inlägg:

Religion är i sin specifika form en vidrig företeelse. Argumentet att det finns pacifistiska religösa människor som bara använder exempelvis bibeln och bön som en tröst är kort och gott jävligt kul. En person som söker tröst är en grej, men borde man inte få skratta och göra precis så mycket narr av Carola man vill. Självklart får man det, för i helvete, om folk springer runt och tror att en skäggig snubbe sitter och kontrollerar allt, samtidigt som han påstår att ni har en fri vilja – då måste man få skämta på deras bekostnad.
Jag gör narr av dem under samma vilkor som man gör förlöjligar harekrischna och människor som faktiskt tror på Jultomten. Helt enkelt en bunt jävla jubelidioter. Problemet är att man ofta blir bemött av personer som trycker på en att man inte får skämta om religioner. Men bara för att en 45-åring uppriktigt tror på jultomten och känner ett lugnande behag av att skriva en önkselista – får jag då inte skratta ärslet av mig. Jag kan garantera att om Jultomten var gud så skulle Kalle Anka på julafton bytas ut av Buddah som jagas av Vishnu.

Jag kommer aldrig någonsin vanhelga en helig byggnad, likaså kommer jag aldrig störa en person som utför en helig handling – däremot målar jag gärna upp en mental graffitinidbild av Mohammed på Kaba. Hela fenomenet kring muslimers uppslutning och förakt kring Mohammedbilder symboliserar religioners expansion av intollerans och dess förakt för mänskligt uttryckande.

Om man ser till essensen av en religion oavsett vilken, så förutsätter de en indoktrinin eller en utsaga om något som sker bortom detta liv. Överlag har religion sin egen skapelseberättelse som förklarar vad som hände innan ”vi” fanns – och på så sätt kan de lägga en grund för förklaringen av vad som sker ”härnäst”. Jag som en kvasi-intellektuell antitheist anser starkt att förklaringen till efterlivet leverar endast en anti-förankring i verkligheten vilket kan abstrahera individer från dess liv. Auktoriteter kan och har använt sig av denna konsekvens som instutioner inom religioner lägger som grund för dess existens. Förtjänar inte detta, per definition – gäckeri? Jag slänger ner mer opium i Mahamtans pipa.

Att anse att en karaktär så som påven inte förtjänar att bli manglad med argument och förakt på grund av hans helighet är som att böja sig ner för vilken självutnämnd despot. Anser man att AIDS är värre än kondomer har man per automatik skaffat sig en stämpel som folkmördare. Ge katoliker fler rizzlor för att upprätthålla deras nivå av realitetfrånvändande igorans. Sluta ge mer gräs till värdssamfundet och på så sätt undgå att människor som följer marjianamolnet att vi inte har rätt att skratta våra hjärtan ut åt dem? Man får förstås inte generalisera någon grupp eller dess beteenden, således sätter jag mig ner och tänder på min joint och ber till högre makter att idioterna tappar fotfästet kring ignoransen.

Björn Ehrnberg

Bert Karlsson v. Bob Dylan

2007-11-02T01:44:00.000+01:00

Den fria marknande har lyckats kapitalisera kultur. Hur annars skulle MTV, Rix FM och Idol komma undan med att skapa musik genom datorer som räknat ut derivatan för flest sålda "produkter" med minsta möjliga kreativa input? Fantasti och skaparkraft är allt annat än önskvärt för; Kreativitet kräver trots allt tid, kreativa människor kräver perfektion och kreativt beteende är allt annat än kommersiellt kompatibelt.

Föreställ er en Idoluttagning på 60-talet. Det är fan direkt skrattretande, Tänk er Dylan stå raklång med en gitarr och munspel och lira "Hurricane" framför Swartling. Bob är kanske den största artisten som någonsin rökt gräs och spelat munspel på denna jord - men han kan fan inte sjunga vackert eller leka schlager-karaoke.
Varför i helvete tvingar dessa TV4idioter på den mindre tänkande sidan av Sverige dessa så kallade artister vars enda uppgift är att signalera om sex, när de under ytan säkerligen besitter någon slags talang. Och vid sidan one-hit-wonder-låtarna sitter den där jävla rödplutten som garanterat skulle ha sagt att Jeff Buckley inte sjunger från hjärtat.

Världsfrånvänd inkomstkonst verkar ha tagit över totalt med Liza Marklund i spetsen. Notera att hon stavar med Z, snacka om lunarstormfantasi bakom det pseudonymet. Vad fan händer? Ska folk bara slå av och ramla ner i en slags apatisk livskonsumtion där Dan Brown springer runt med vinstpengen medan Östergren inte ens vinner Augustpriset.
Där har vi förmodligen problemet. Vi åttitalister är trots allt den omoraliska generationen som tog ironin på allvar, dock har generationen framför oss devolutionerat sig ner till den apatiska generationen. Allt verkar tydligen handla om att undgå reella problem som HIV-epidemin och de ökande ekonomiska klyftorna i världssamhället - istället inriktar man sig mot att vara anti tv-spel och försöker bli av med trängselskatter. Barn är helt enkelt inte dumma i huvudet och jorden är på väg att gå under.

Därmed inte sagt att dagens barn kommer anamma Motalanivå på sitt intellekt. Tack vare Idol och tv3's nyhetsprogram "Update" kommer de framtida vuxna medborgarna av det avlånga land säkerligen få för sig att Gud skapade jorden på 6 dagar. Titta bara hur det har gått för USA.

Vi Sveriges intellektuella elit måste faktisk börja göra vår röst hörd för att sätta stop för den utbredande NRJ-idiotin och Anna Järphammar-ignoransen och lära barn att man inte använder Z i namnet Lisa.

Björn Ehrnberg

Irrationell determinism

2007-11-01T13:39:00.000+01:00

Veckor fyllda med vardagar, tar formen av en gammal krog som är fyllda med samma jävla människor under alla veckans varkvällar. Den enda njutningen som finns kvar när de sociala problemen eskalerar är att det sporadiskt är nya namn att behandla.

Varenda måndag är en transportsträcka till tisdagen där hästighetsgränsen är 30km/h och du har en pensionär i bilen framför som har glömt bort hur man byter växel.
Tisdagar är ett enda långt förkrök inför ondskans dag där du krökar slut på parkeringsväxeln och det enda som stoppar dig från ett "drink n' dial" är den där jävla comviqkvinnan.
Under onsdagen har 30-skylten byts ut mot en roadtripp på autobahn med "fan, fan, fan" som soundtrack. Och någonstans där i fjäran hägrar helgen som en svart prick i en gråskala skyline.

Allt mer och mer känns det som att livet går ut på att ha råd med kebab som söndagsfrukost. Helgen ligger i ett töcken och veckan har gått in i glömska.
I bästa fall har veckoslutet givit dig ett nytt namn att få midisignaler från.
Den omkringsspringande individen hänvisar till nyskapad namedropping och bortglömda namn, men samma jävla situationer. Det enda man lär sig genom livet är att ju färre vänner på facebook desto färre userinterface behöver du utstå, desto färre kamikazielopp med Tom Waits i högtalarna behöver du be om.

Livet är en cirkel där det som stundtals för oss framåt är faktumet att Pi är ett irrationellt tal. Man går runt i ett redan upplöjt spår i en egenskapad determinism. Fuck fri vilja, för vem fan skulle frivilligt anstränga sig för att vandra längs med en sjudagarsvecka där kebaben på söndagen är ens största mål.
Jag hoppas innerligt att mitt öde inte ödelägger mig.
Jag hoppas innerligt att riksdagen slopar måndag.
Jag hoppas att de subventionerar tisdagsfyllor och att de lovar att inte privatisera vänskap.

Björn Ehrnberg

Hjärncells-transplantation till Paris Hilton

2007-11-01T01:47:00.000+01:00

Vi lever i en fundamentalt missförstådd värld, där människor verkar tro att Valhalla faktiskt finns och där de tävlar om att slå neråt hårdast. De springer runt och förespråkar socialdemokrati ända tills höjd skatt resulterar i ett liv utan Porsche. Helvete vad folk är fulla av dubbelmoral. ”Jag bantar men jag belönar mig med en Bic Mac. Lika jävla idiotiskt som att ta emot ett pris för sina fredsbevarande aktioner från en känd svensk som sprängde sin bror med den uppfinning han blev miljonär för.

Kändisar konkurrerar om plats i overkligheten och försöker få oss att tro att de faktiskt kan något, men vem i helvete köper parfym som J.LO har ”gjort” – hon kan ju för fan inte ens skriva musik. När jag hörde om att hon hade producerat en doft trodde jag helt ärligt att den skulle lukta fittsaft.
Det är fan inte konstigt att dagens ungdomar dricker mer än någonsin då en burk öl kostar mindre än en halvliter flaska vatten. Omvärlden är i hög grad på dekis och snart är Nelson Mandela död. Då kommer Kanal 5 göra en dokumentär om honom och Pernilla Wahlgren eller dr. Alban agerar presentatör. Än värre är om de gör det tillsammans, bara för att leka antirasistiska i dess mest intetsägande schablon. Dessutom kommer de garanterat visa mer reklam än program för att Strix snabbt inser sin idioti i att tro att människor bryr sig mer om Friends än sina egna jävla medmänniskor.

Det ironiska är att vi vanliga personer med mer än tummar som definition av vår art tävlar om vem som har förstått Bruce’ans gamla ”Born to run” bäst – problemet är bara att vi saknar körkort; Men varför köra iväg när du kan fly verkligheten i en barstol.
Hur sjuk har inte den här tillvaron på jorden blivit när man kan se en tjej hoppa runt med kryckor med ena foten i gips och den andra i högklackade skor? Tror hon verkligen att män bryr sig så mycket och att hon inte kommer att accepteras av Gynning om hon inte hoppar runt på en halv fot?
Eller värre är det när George W Bush går och proklamerar att amerikanska ungdomar ska hålla sig till avhållsamhet för att slippa HIV, men då kan vi lika gärna börja knulla utan könsorgan?

Ett annat starkt tecken på att världen håller på att förfalla, Magdalena Graaf på pockettopplistan – sug på den Strindberg. Maggan-fucking-Graaf på topplistan! ”Hon har faktiskt varit med om något hemskt”, vad fan tror du? Gifter man sig med maffian och tror att automatgeväret under sängen är för självförsvar så får man per definition skylla sig själv. Bara för att vi har fått motstående tummar och en hjärna betyder det inte att evolutionen har slutat fungera.

Hur brutalt fel har det inte gått när hela Hollywood skriker genom sina lobby-gruppers copy-wright-lagar och Rupert Murdoch blir förvånad över att piratkopiering var det som fick Myspace att blomstra – samtidigt som independentgrupperingar sitter och håller käften för de gör film, musik, poesi och böcker för att bli hörda – inte sålda. Värst är ändå musik-tv-kanalen. MTV är som att prutta en söndag. I bästa fall ett stänk av metangas, men oftast är det blött, sliskigt och äckligt jävla skit.
Humanism och konst har blivit offer för fundamentalreligion och kommersiella krafter där ”rockband” som Creed kan härja fritt. Det ironiska är att den ironiska generationen inte kunde ha förvandlats till generationen som tar ironin på allvar om det inte vore för att Spice Girls ses som ett skämt. Med andra ord kanske vi behöver bajskulturen för att inse hur värdefull det som faktiskt skapas genom talang är.

Det roligaste är dock fortfarande att se den amerikanska kristna högern simma runt i pengar, prisa gud och totalt förtränga det Jesus sa. Om man tror på sagor så sa snickarjäveln att människor med pengar har lika stor chans att komma in till himmelriket som en kamel har att komma igenom ett knappnålshuvud. Fast numera är det förstås lättare för en kamel än en vanlig amerikan att lyckas med det konststycket. Lite som att försöka anpassa sig själv till en värld som så tydligt inte fungerar.

Björn Ehrnberg

En post-traumatisk Humptey Dumptey

2007-10-31T03:04:00.000+01:00

Var tog allt vägen? Försvann det hjärta jag efterlyste i ett blodbad med 5.0 i promille eller tog vardagen över allt vad känslor innebar? Jag fruktar att livet spinner vidare utan att se vad jag menar och ett garnnystan som framstod som en hållbar metafor av livets spinnande nystas upp i knutarna när jag sträcker mig efter sprättaren.
Sömmen för artärerna spricker upp och stroken är ett faktumet. Blodet forsar genom huvudet utan att ha någonstans att ta vägen, synapserna ger upp och det enda som kan rädda mig nu är en butelj av det som satte mig här. ”Depression är för pussies” säger jag samtidigt som jag pluggar igen och korkar upp.
När vänner försvinner inser man vad man egentligen inte hade. Ingen ångest, ingen ensamhet och ingen känsla av en krympande garderob där flykten är det enda man har kvar. När kärleken rinner ut genom spilld öl ter sig livet mer och mer som en enda lång post-traumatiskt insikt.

Man önskar att Ockhams rakblad var applicerbar på sitt liv men när man ser psykologen rita upp ett schema av ens verklighetsflykt och hur man kan motverka den, inser man snabbt att rakblad inte fungerar till vardagsfilosofi. Jag antar att hon försöker korta ner mig till så få företeelser som möjligt, men jag önskar mig en spetsad cigarrett och en bartender som kan mitt namn. Inga frågor, inga svar, ingen rök utan eld. Hemma är grymt men borta med vinet är himmelriket.

Nykter är ett annat ord för hjärtstillestånd. Men vad fan ska man ha ett hjärta till när blodet ändå porlar ut och befläckar min kropp – men med blodet kan jag ändå leka vampyr och fortsätta min kroniska verklighetsflykt. När jag nästan är försvunnen dyker hon upp och stirrar mig i ögonen med en blick av ömkan.

Jag stirrar tillbaka med en kraftig känsla av omaka par.

Varför valde hon mig på botten av en tillvaro dränkt i artiga frustrationer och tårdrypta glädjetjut. Varför står hon ut med frätande morgonmun och tärande järngrepp om ett gammalt leende. Varför i helvete står hon ut med mina skrik ut i luften, som om ångesten är framför mig när den i själva verket är en eskalerande spiral i hjärnan.

Hjärtat är under attack av förluster och hjärtattacker. Smatter mot bakrutan i en oändlig färd mot vad som verkar vara ett slagfält där något slags svar kan tänkas finnas. Synd bara att jag inte vågar lägga i ettan och fimpa ciggen.
Till slut tänder jag en ny Marlboro med den gamla fimpen och lägger i backen. Livet rör sig sakta bakåt i en nostalgitripp tillsammans med Cobain och kanyler. I fönstret speglas min gamla existens och jag har deserterat från det krig jag borde strida i, samtidigt som allt det jag tidigare har flytt ifrån glider bort från vindrutan.
Färden tar mig rätt in i muren och smärtan vrider kroppen två varv till höger. Sömmen som håller ihop hjärta, hjärna och artärer spricker upp och ut väller blodet. Kvar ligger en kropp med ögon du stirrar på med sorg, som tittar tillbaka på dig med ett leende som gråter.

Tomheten sprängs bort när mitt sista skrik ut i luften slutar upp som en första-hjälpen-kyss. Depressionen blir bearbetbar när du drar ut pluggen, korkar igen flaskan och säger; ”Oavsett hur du mår är jag här och lyssnar”. Mitt uppe i min adrenalinkick och utomkroppsliga upplevelse är det enda jag får fram; ”Älskling, jag vill komma hem.”

Björn Ehrnberg

Fader Fouransk metafysik

2007-10-30T19:53:00.000+01:00

Ancient wisdom eller som vi i Sverige väljer att kalla det - orientalisk vishet har sin grogrund i den mänskliga lagen om allas individuella rätt till ignorans. Allt från Yoga, chakra och Tai Chi's spirutuella värld sammanfogas och ses som en slags vishet, bara för att man är vis betyder inte det per definition att man har rätt – titta bara på Fader fucking Foura.

På något sätt försöker man mystisifiera de olika aspekter av vad "visheten" handlar om. Exempelvis kan man se på akupunktur som garanterat var deduktiv och en ypperligen noggrann vetenskap (man sätter för fan nålar i nervknutar) men som har helt enkelt blivit en slags ontologikirurgi i metafysikens beskaffenhet. Med andra ord medicinsk jävla bullshit.

Det finns en överhängande andel människor med cancer som använt akupunktur för att lindra smärtan som en fet jävla malign tumör skapat när den käkar upp kroppsvävnad runt densamme. Isället för att således söka upp en doktor med käpp, fortsätter dessa människor att besöka pseudoläkare alternativt medicinmän och låta sig tryckas i skit om att chakra-portarna mellan yin och yang bara står på glänt. Helvete heller, de raserar ju för fan hela det kroppsliga kretsloppet. Och ni med nålar inte bara stänger dörrarna för eventuella behandlingar, ni kör även in en hypotetisk nål rakt in i den rationellt tänkande loben. Lite som en meningslös gåta i ett gammalt franskt koncentrationsläger.

Hela fabriceringen av kvasivetenskap i form av bottenlöst jävla skitsnack borde i mångt och mycket förbjudas. Många kommer hänsynslöst hänvisa till placeboeffekters positiva inverkan, men va fan, pencillin har även det placeboeffekter vid sidan av att döda bakterier.

Den mänskliga idiotin har redan tagit på tok för många liv, den är ofruksam och leder endast till allt det vi som art föraktar. Varför låter vi då den fortsätta existera när den säljs på alternativapoketet, när Metro har ett uppslag med djurplattityder. Ignoransen har nått sådana oproportionerliga dimensioner att det vi med ögon ser som bluff har förvandlats till en sanning eller som vi i Sverige kallar det – orientalisk visdom.

Björn Ehrnberg

Dekadens eller harmoni?

2007-10-30T18:28:00.001+01:00

Nostalgi och ironi. Detta är ord som symboliserar hela vår omoraliska generation. Allt vi vill är tillbaks till något riktigt, och med största sannorlikhet har vi redan varit vid något riktigt ett flertal gånger, för däri ligger själva problemet. Vi är ouppskattande och när vi väl har hittat det riktiga som vi så helhjärtat söker, gör vi oss bara lustiga över det.
Vi vill alltid ha den där nya mindre ipoden och den nya tjejen med större bröst. Det finns ingen uppskattning av vad vi har, för när vi väl har fått det inser vi att vi inte längre vill ha det, vi vill ha nästa och nästa och nästa.

Jag är nöjd med allt jag har, och att begära mer vore oartigt, främst med tanke på att jag skulle förmodligen vara tvungen att be om det av en snubbe med skägg på ett moln som jag inte ens tror på, än mindre respekterar om han faktiskt finns.

Dekadens är något typiskt för vad jag vill ha. Förutsatt att jag är i ett förhållande. Men när dekadensen inte längre är som i Californication utan snarare en rysk stumfilm, då längtar jag tillbaks till ett förhållande.
Efter många öl, och mycket beklagande ikväll, finner jag mig själv med en självömkan som västvärlden sällan skådat. Och det är inte för inte som detta är just ett i-landsproblem. Lagom för att vi ska konsumera mera, men inte tillräckligt för att få oss av pinn och bra ge upp. Aldrig helt lyckliga, utan det nya, det bättre, det exotiska.

Problemet med att få det man vill ha, är att man får det man en gång ville ha.

Jag önskar att jag vore helt nöjd, för det borde jag vara. Men när jag väl blir det kommer jag med största sannorlikhet önska att jag inte var det.

Simon Borgström.

Förälskad i hat

2007-10-29T11:19:00.000+01:00

Avsky kan genomgripa en person när den känner vad många människor avskyr att kalla det - hat. Jag hatar saker och ting och jag är fan stolt över det. Exempelvis motvind.

Motvind förgör människor. Brännässlor gör illa människor. Människor förgör och gör illa människor. I många avseenden hatar jag även människor. Ni har skapat uttrycket diarréhjärnor och gjort den sann. Hur annars kan man säga att hat är ett starkt ord. Jävla idioter, kärlek är också ett starkt ord - och det ska man predika in i individer att det är vad de bör göra. Ge varandra kärlek.
Kärlek och hat kan vara exakt lika destruktiva. Terroristerna som åkte in i tornen hatade USA men de älskade Allah! Och om ni tänker på det - vad var det som drev dem till att göra det? Jag gissar att det var de där oskulderna som rent hypotetiskt väntade på andra sidan.
USA å sin sida gick in i Irak för att avsätta en människa som hypotetiskt hade massdestruktiva vapen undanstoppade någonstans avsedda för amerikaner. Eller som amerikanerna väljer att se på det - avsedda för hela västvärlden. Antingen ser dem sig själva som hela västvärlden, eller så har de fått för sig att Saddam ville bomba skiten ur Liechtenstein.

Som sagt så vandrade USA in i Irak, och vet ni vad de kallade kriget? "Operation Iraqi Freedom". Desertstorm 2 var upptaget av EA-games. Är det inte underbart hur man med ord kan få en hel nation att få för sig att vad soldaterna gör är ett slags kirurgiskt ingrepp. Det är krig för i helvete - och en ansenlig majoritet av de amerikanska soldaterna är där av två anledningar. Guds kärlek och sin kärlek till sitt land. Hela kriget känns som två gäng med peniskomplex där de på sitt patetiska sätt tävlar om vem som är mest ödmjuk.

"Jag älskar Gud och mitt hemland sjukt mycket" säger amerikanen med kevlarväst och pilotbrillor.
"Jag älskar Allah och allt han har skapat" kontrar Shiagrabben med ett leende genom skägget.
"Jag älskar Gud så mycket att jag kom hit för att visa er hur man gör när man blir räddad". Svarar amerikanen samtidigt som han stoltserar med sitt gevär.
"Jag älskar Gud så pass mycket att jag kan dö för hans skull" Fundamentalmuslimen klappar sig själv över magen.
"Bevisa det."

Och ni kan gissa vilket kärleksljud som gick av då. Och inte var det något homosexuellt stön, för homosexuella kan ju inte älska varandra - det vore ju hemskt!

Nästa gång ni reflekterar över huruvida hat är ett starkt ord - tänk på de som har dött i kärlekens namn.

Björn Ehrnberg